Boköversikt
Under de tidiga timmarna den 8 september 1994 fann jag mig sjÀlv föras upp för en svagt upplyst, slingrande trappa i tornet pÄ Fairmile Lunatic Asylum, ett gotiskt undergÄngsslott som hade öppnat 124 Är tidigare. Vid den tiden trodde jag att NHS hade avgÄtt nÄgra Är tidigare. Det var nu en del av ett nÀtverk av fabriker som planerades att aktiveras efter att Berlinmuren fÀlldes. Sovjetunionen hade lÄtit sig komma i en sociologisk termodynamisk kontakt med vÀst som planerats mÄnga Är tidigare. Inne i denna fabrik fördes de fattiga mÀnniskornas förtvivlade sjÀlar bort, vilket gjorde att de fick sina mest grundlÀggande element. De var nu redo att omprogrammeras av Warszawapaktens psykiatriker innan de slÀpptes, varpÄ de skulle angripa det vÀsterlÀndska samhÀllet och göra det helt förenligt med den sovjetiska masterplanen. Inom nÄgra dagar efter min ankomst fick jag en övervÀldigande lust att skriva ner vad jag trodde hade hÀnt. Bara jag, tillsammans med de militÀra specialstyrkorna verkade det som, hade motstÄndskraften att förhindra att deras plan lyckades. Den brittiska underrÀttelsetjÀnsten hade sin egen plan, med mig i centrum. De hade utrustat mig med MTRUTH, Mobile Tactical Reconnaissance Unit Telecommunications Harness, den ultimata elektroniska förstÀrkningen för soldaten i strid. Bortsett frÄn skrÀcken över vad som pÄgick i asylen behövde jag lÄta vÀrlden veta för eftervÀrlden att uppenbarelsen av min trÀning för detta
.jpg)
PhD prisutdelning 1989
mission under mÄnaderna före min ankomst pÄ vÄren var en iscensatt hÀndelse. Detta hade utformats specifikt av sÀkerhetstjÀnsten för att introducera mig i denna bisarra, ridderliga och heroiska strÀvan. Ett 10 000 000 pund stunt för vÀlgörenhet var det minsta som skulle göra övningen rÀttvisa. Medan medicinen jag fick försÀmrade de fantastiska vanförestÀllningarna skulle det ta ett tiotal Är av lÀkemedelsprövningar, upprepade tvÄngsinlÀggningar och sökande efter mening i sökandet efter den blivande monarkens försvunna husdjur innan jag verkligen övervann vanförestÀllningarna i nÄgon konsekvent grad. Utan tvekan var alkoholkonsumtionen under denna tioÄriga kamp, inte med Sovjetunionen utan med paranoid schizofreni, den sjukdom jag faktiskt upplevde, en viktig eller till och med livsviktig faktor. Jag tyckte att sjukdomen var inspirerande och medan jag under mitt enda besök pÄ Fairmile Ànnu inte hade fÄtt tillrÀckligt med material för att slutföra boken fick jag mycket inspiration under dessa Är och mÄnader. Mycket av detta berodde pÄ den suicidala bieffektmisÀren av vad som verkade vara en oÀndlig serie droger som jag inte var lÀmpad för och som bara förstÀrkte mina initiala vanförestÀllningar om att jag levde i nÄgon form av stalinistisk stat i en stat, mitt hemland. Storbritannien, ett land jag upprepade gÄnger flydde in i och gick till mark i. Hur dÄliga saker som helst gav jag aldrig upp och kÀnde alltid att jag var pÄ vÀg till nÄgot vÀrt det i slutÀndan om jag bara kunde fortsÀtta och fÄ ner mina tankar, en uppgift som jag Àntligen tog mig an efter sex Ärs erfarenhet, Àven om jag bara fick för att slutföra boken, vars skrivande var min ÄterhÀmtningsresa, ett decennium in. Jag hoppas att boken kommer att hjÀlpa andra pÄ deras egna vÀgar till ÄterhÀmtning. Jag tror inte att jag Àr helt vilseledd om jag förestÀller mig att det kan rÀdda en sÄdan stenig resa som den jag har varit tvungen att göra. Jag hittade aldrig prins Charles hund, men jag hittade all en kanske hoppas pÄ en sÄdan Àdel satsning, inklusive min mentala hÀlsa. För det jag tror att jag har skrivit Àr mycket mer Àn en berÀttelse som bara Àr av medicinskt intresse: det Àr en Àventyrshistoria, och inte en utan humor.