top of page

Kevin Lynch RIP

​

Ett av jobben jag har Ă€r som referentbedömare för Royal College of Psychiatrists. Jag har besökt en gissningsvis 60-80 psykiatriska avdelningar runt dessa öar som en del av deras avdelningsackrediteringsprocess. Jag lĂ€gger alltid fram mitt namn om det Ă€r fritt men nĂ€r Belfast kom upp för nĂ„gra Ă„r sedan bad jag specifikt om att bli med i laget och blev det. Jag berĂ€ttade för min bror (som dĂ„ var chef för den lokala polisens underrĂ€ttelseenhet) och han hade nyligen varit över för att se Bedford Blues spela Ulster i Anglo Irish Cup. Han sa Ă„t mig att ringa Paddy Campbell pĂ„ www.belfastblackcabtours.co.uk och ta en rundtur i staden. Paddy sa till mig att han skulle ta mig till bĂ„da sidor av stan och berĂ€tta bĂ„da sidor av historien. Detta gjorde han. Sedan bjöd han in mig att titta runt i Sinn FĂ©in-butiken. Det var bara damen som serverade sĂ„ jag sa till henne att jag kĂ€nde Kevin Lynchs bror i Bedford dĂ€r jag bor. Hon svarade inte, kanske förvĂ„nad med min engelska accent. PĂ„ vĂ€g ut för att komma tillbaka i taxin frĂ„gade hon mig om jag menade hungerstrejkaren Kevin Lynch. Hon gav mig sedan tvĂ„ Kevin Lynch-mĂ€rken. Jag insĂ„g att detta var en diplomatisk incident men var sĂ€ker pĂ„ vad jag skulle göra: ta dem tillbaka till Bedford och 

Kevin Lynch INLA with Special Air Service wings in respect

Kevin Lynch-mÀrket och Special Air Service-vingar pÄ min keps. Kevin dog efter 71 dagar utan mat

frÄga Kevins bror Ollie om tillÄtelse att bÀra mÀrket. Detta gjorde jag och han gav det. HyresvÀrdens son lyssnade pÄ vÄrt samtal och frÄgade mig hur mycket jag ville ha för 2:a mÀrket men jag gav det sÄklart bara till honom. Jag ville bÀra mÀrket eftersom biverkningarna tortyren som NHS hade utsatt mig för satte sjÀlvmord i protest stÀndigt pÄ agendan och egentligen skulle jag inte ha pÄ mig mÀrket förutsatt att nu jag hade tillstÄnd. NÀr jag senare tilldelades SAS-vingar var det bÀst att bÀra stiftbrickan under Kevins mÀrke av respekt. SÄ Kevin kom ut pÄ toppen av SAS den hÀr gÄngen!

Kevin Lynch photo
Photo of Kevin Lynch RIP's grave taken by Clive Hathaway Travis in Dungiven.

NĂ€r jag vĂ€l hade fĂ„tt officiellt tillstĂ„nd att bĂ€ra Kevins mĂ€rke och jag hade tilldelats Special Air Service-vingar, befann jag mig pĂ„ ett annat Royal College of Psychiatrists-jobb i Belfast. Det verkade som om jag var dĂ€r att det jag skulle göra var att besöka Dungiven, Kevins hemstad, med mina mĂ€rken. Det Ă€r en historia i sig (se följande avsnitt). Men nĂ€r jag Ă„tervĂ€nde till Bedford frĂ„gade Kevins bror Ollie mig om jag hade besökt graven och det hade jag inte gjort. En tid senare fick jag Ă„terigen ett jobb i Belfast, sĂ„ jag gjorde en ny resa till Dungiven och bodde hos Margaret och Jim McCloskey pĂ„ Edenroe Guest House inom synhĂ„ll frĂ„n graven. Vi har alla haft ett antal olĂ€mpliga hĂ€ndelser med obsequies under oroligheterna och jag hoppades kunna uppnĂ„ nĂ„got bĂ€ttre genom att visa min respekt vid graven. Kunde inte hitta graven först trots att den var den största pĂ„ gravplatsen! Det betalades av folket i Dungiven. NĂ€r jag hade hittat graven kĂ€nde jag att 2 personer pĂ„ kyrkogĂ„rden var mycket medvetna om vad jag besökte. Tog av mig kepsen vĂ€nd mot graven, inte sĂ€ker pĂ„ vad jag skulle göra mer. BestĂ€mde mig för att titta pĂ„ graven samtidigt som jag koncentrerade mig pĂ„ vad jag gjorde 1981 nĂ€r de 10 hungerstrejkarna dog och nĂ€r jag var 25 Ă„r som Kevin nĂ€r han dog. Efter Ă„h 20 minuters stirrande sĂ„g jag Kevin stiga upp ur graven som en sovande man, och sedan vakna upp och borsta ner sig innan han gick fram till mig och lade sin hand pĂ„ min axel. I detta ögonblick upphörde hallucinationen eller besöket av vad det Ă€n var och jag mĂ€rkte omedelbart att den andra av de tvĂ„ blomklasarna till höger hade lossnat av den starka vinden den dagen  eller nĂ„got.  SĂ„ tappert, kĂ€nde jag, klev jag upp pĂ„ graven och tryckte tillbaka gummiproppen som gĂ€nget satt i i sin hĂ„llare. Kom pĂ„ för mig senare att (se bild jag tog av graven) SAS blomsterarbetningsklass kanske tyckte att mina blomsterarbetningskunskaper befanns vara lite bristfĂ€lliga! Signerade kopior av det nya Kevin Lynch-portrĂ€ttet av Robert Ballagh finns hĂ€r:  www.kevinlynchs.com.

​

NĂ€sta dag, eftersom Dungiven bara Ă€r en bussresa frĂ„n staden Derry (eller Londonderry om du föredrar det av historiska skĂ€l) tog jag bussen dit. Jag mĂ€rkte att det var en lĂ„ngsammare "scenic route"-buss som gick genom Sperrinbergen och Parc, dĂ€r Kevin och Ollie föddes sĂ„ tog den istĂ€llet. Med tanke pĂ„ det faktum att jag redan 1994 hade bestĂ€mt mig för att Ă€gna lite tid Ă„t att tĂ€nka pĂ„ frĂ„gan, och du kanske inte blir förvĂ„nad över att fĂ„ veta att jag bestĂ€mde mig för att Ă€gna bussresan Ă„t att lyssna, Ă„terigen, frĂ„n arkivet, till RTE 1-radioprogrammet söndag med Miriam dĂ€r hon pratade med Gerald "Ollie" Lynch och bröderna till 2 andra hungerstrikers Raymond McCreesh och Francis Hughes. Showen slutade precis nĂ€r bussen körde in i montern pĂ„ Derry. Tro mig inte? Prova sjĂ€lv och jag kan varmt rekommendera pensionatet Edenroe i Dungiven dĂ€r Margaret och Jim McCloskey kommer att ta hand om dig utmĂ€rkt! 

bottom of page